Stoer, Tuff brud, Do I have to be so tough

Mijn lichaam sprak de afgelopen week weer eens boekdelen. Helaas gebeurt het wel eens dat ik mijn eigen boek dan niet kan lezen. In plaats daarvan ben ik stoer en doe alsof de wereld oké is.
Daar wij morgen naar Normandië vertrekken voor een korte vakantie was het onzeker of ik daarna op het werk terug mag komen waar ik als uitzendkracht werk.
Ik werk er nu 9 weken, dus 4 weken langer dan de bedoeling was. De hele week was ik moe en viel bij elke gelegenheid in slaap. Geen zin in freubelen en ook geen zin om al jullie creaties te bekijken.
Jemig, wat kost zo een onzekerheid energie. En vooral als ik rondloop en net doe alsof ik het niet erg vindt om misschien weer zonder werk te zitten.
Maar donderdag kreeg ik dan eindelijk te horen dat ik gewoon terug mag komen. Een hele last van mijn schouders en ik werd nog slaperiger dan ooit:-)
In elk geval kunnen we nu met een gerust hart vertrekken. Alles is gepakt en we gaan weer volop genieten van D-Day!!! 2004 waren wij ook daar en het was een emotionele en een hele leerzame vakantie.

Sista veckan var jag inte alls den jag brukar vara. Kände mig trött och hade ingen lust att pyssla eller kika in hos er. Istället att erkänna att jag tycker att det är jobbigt att inte veta om jag har jobbet kvar efter min semester skall jag var en tuff brud som inte bryr sig. Det tar verkligen på kraften. Nu har jag jobbat 9 veckor på ett jobb som jag trivs oerhört med. 4 veckor längre än jobbet skulle ta. Och på torsdag hörde jag entligen att jag få komma tillbaka. Lyckigt är jag och blev tröttare än jag var. Men nu kan vi drar mot Frankrike med ett lugnt hjärta och njuta av våran semster. Allt är packad och klart och vi längtar som bara den. Var redan på D-Day året 2004 och det var lärorikt och mycket känslor kom fram. Ni som inte vet mycket om andra världskriget ta en sväng och surfar runt. Så förstår ni vad jag menar. Till Gunilla/Nilla jag är tillbaka runt den tionde. Till Petra/Paradise hoppas att allt är bra nu. Till Malin/Majamelon tänker på dig nu du har det som djävligast

Do I have to be so tough and act like I don't care if I still have a job after my holiday???
Well, I sure do. It is my nature. Last week I was so tired and i slept a lot. Didn't want to craft or visiting your blogs.
Didn't know why than. If I loose my job than I can always look for a new one. But that is not how we work, isn't it. But fortunately on Thursday I heard that I can come back after my holiday.
So off we go with a peaceful mind to the Normandy, to honor the man that lost their lives on D-day 65 years ago. We went there also in 2004 and it was an emotional and an instructive holiday.
After that I will be back and visting your blogs again.

Hugs Sinikka