Zoals jullie al uit de titel kunnen opmaken, voel ik me net een klein kind.....op de kleuterschool.
Was het niet daar waar ik geleerd heb binnen de lijntjes te schilderen????
Wat is er gebeurd????
Ik ben in aanraking gekomen met de Copics Ciao, die ik laatst had gewonnen.
Geloof me, toen ik begon had ik zo iets NEE, da's niks voor mij. En volgens
Marlene, waar ik de Copics van heb gewonnen, moest ik oefenen, oefenen en oefenen. Natuurlijk lukt dat niet op mijn aquarel papier, daar was ik al gauw achter. Ik heb vroeger, in donkere tijden, ooit met derwent potloden gekleurd en had daar nog papier van. Maar ook dat vond ik niet super gaan. Dus ik contact met Marlene genomen, want vanaf nu is zij mijn Copics docent. Voor wat hoort wat:-) Zij had me inderdaad papier aangeraden, maar dat kon ik hier niet vinden. Naar een tijd te googlen heb ik dan Copic Perfect Blending Paper gevonden. Ook heb ik Memento inkt gekocht ( ook nieuw voor mij ) en een blender van Copic Ciao. Want laten we eerlijk zijn, om goed te kunnen oefenen moet je toch een paar goede middelen hebben.
Hoe heb ik mijn eerste poging ervaren??? Ik zat met een negatief gevoel te schilderen. En ik ben al geen grote oefenaar. Lukt het niet in een keer, hoef het voor mij niet. Want hoe krijg je schaduw, waarom kleurt de pen mijn hele vlak, waarom blijf ik in godsnaam niet binnen de lijnen.
Hieronder laat ik jullie mijn eerste twee pogingen zien. Maak maar zelf een oordeel. Inmiddels is wel al een kaart naar Marlene op weg met een derde poging. Want ik had haar beloofd dat zij de eerste kaart zou krijgen. Ookal was die afgrijselijk, ik zou hem wel opfleuren met bloemen en dergelijke.
Varför ett ämne som heter Kindergarden style......om jag minns rätt var det väl där jag lärde mig att färglägga innanför linjerna????
Vad har hänt????
Jag har vunnit Copics, och banne mig skulle jag kunna det med. tor mig, när jag började med dom, var första, andra och tredje tanken....NEJ , inget för mig. Men Marlene, som gav bort denna candyn, sa att övning ger färdighet. Jag märkte nog rätt så fort att det inte gick på mitt akvarelpapper. Och i början av min färgläggnings livet har jag målat med vanliga fägpennor och så tankte jag använda detta papret istället. Men det gick inget vidare. Så jag tog kontakt igen med Marlene, hon var ju bara tvungen att hjälpa mig. Så efter många timmars letande hittade jag Copic Perfect Blending Paper. Köpte även en ny sorts ink ( i alla fall för min del ) och en blending penna från Copics. Om man måste öva hjälper det om man har bra material. Så hur kändes det att färglägga med mina nya Copics? Jag är inte den människan som övar i massor med gånger. Lyckas det inte med en gång får det faktiskt vara. Så när jag började måla med dom var jag redan negativt inställt. Hur får man skugga, varför måla denna dumma penna mitt hela fält, varför kan jag inte stanna innanför linjerna????
Ni får faktiskt avgöra själva vad ni tycker om mina två första försök. Kortet till Marlene är redan på väg till henne med mitt tredje försök. Jag lovade att det första skulle bli hennes, som tack för att jag höll bli gråhårig.
Skulle det bli en ful färgläggning skulle jag piffa upp kortet med fina blommor och sånt.
As you can see we are now gonna talk about my kindergarden time....I thought it was there where I learned to colour within the lines.
What happend??? Well, the Copics came in to my life.
And it is not a lie, when I tell you that after the first try I thought...never again. But
Marlene told me I have to practice a lot. The first thing I noticed that my watercolour paper wouldn't work for this kind of colouring. So I wrote a mail to Marlene ( my new Copic teacher) She said which paper she used. So after a while I found some Copic Perfect Blending Paper here in Holland. I bought some new ink ( memento, new to me ) and a blending pen from Copic. Be honest, if you need to practice you need some good stuff so it will be fun at least. And was it fun???? Why couldn't I stay on the inside of the lines, how do I make a shade......Just some questions. And believe me I'm not that good in practice. It has to work for me at once....that's fun for me!
So keep your eyes shut, because now I'm gonna show you my first and second try.
The third try is on the way to Marlene. I promised her a card and if i coloured the image badly I could put thousend flowers on it to cover the image.

I never knew that I could grow old and grey in just a couple of hours.
And guess what, I think I can fall in love with those Copics, just have to practice a little bit more!
Tomorrow I will make some time to visit all of you again.And ofcourse I will show you my card for Marlene as soon as possible
Hugs Sinikka